Nu börjar äntligen smärtan att försvinna. Var riktigt jobbigt i går men fick med mig en burk omeprazol hem från mamma och jag vet inte om det är de som har hjälpt eller om kramperna bara har släppt nu helt enkelt. Hade ju egentligen storslagna planer på att träna i dag men vill inte utmana ödet och få ont igen så sparar mig tills i morgon och hoppas att jag är helt frisk då i stället! I dag skulle jag även hjälpa några vänner att flytta (gratisträning!) men jag fick hoppa över det också för i morse när jag vaknade kändes det inget bra alls.
Och nu har jag börjat oroa mig över hur det kommer se ut på vågen på måndag! Sedan i torsdags har inte mitt träningsschema funkat alls i och med magontet och det i samband med att jag får äta lite extra och slippa tänka så vansinnigt på maten över helgen känns som en dålig kombination. Men samtidigt som det här oroar mig så känner jag också att fuck it, är det värt att noja så mycket över några hekton hit och dit? När jag startade den här bloggen så var det för att ändra mina levnadsvanor och gå ner i vikt under lång sikt och varför då stressa över några dagars träningsvila? Så länge jag tar tag i det när jag blir frisk igen, och inte frossar i mig mat och godis under tiden, så är ju ingen skada skedd. Jag måste lugna mig lite tror jag och försöka se det här ur ett större perspektiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar