dag 59

Ajajaj mitt bröst, min hals, kan knappt andas. Var ute på en löprunda runt området som jag har gjort en gång förut. Halva första delen är uppför en lång brant backe och denna gång tog den riktigt illa på mig. Kände mig helt helt slut när jag kom upp men återhämtade mig relativt och bestämde mig för att fortsätta springa ändå då det trots allt är en hel del nedförsbacke efter det. Och det kändes väl rätt bra, typ. Fram till jag kom hem och stannade för att hämta andan utanför porten, och insåg att jag typ inte kan andas. Det kändes precis som jag tror att astma gör, gick inte att dra några riktiga andetag utan det väste i lungorna, gjorde ont och så fort jag försökte mig på mer än ett ytligt andetag så kom hostattacken i stället. Och så är det fortfarande, 10 min senare. Andningen är bättre men hostan är kvar och det känns helt enkelt lite löjligt att man kan ta ut sig så hårt på bara 2km. Men jag måste måste lära mig att inte gå ut för hårt i backarna, för det där vill jag inte vara med om igen.

dag 14

Gud hjälpte mig vad trött jag är. Är återigen precis hemkommen från gymmet och vågade inte springa i dag heller. Jag tycker det är väldigt svårt att bedöma träningsontet. När ska man ignorera det och köra på och när är det bättre att vila? Och för hur länge? Jag har ju inte ont ont men det ilar lite i framsida lår. Det är inget som jag direkt känner av under tiden jag tränar men det känns när jag är ute och går med hunden eller till och från gymmet. Jag kanske ska börja köra löpning bara varannan träningsdag, denna veckan gjorde jag tisd-torsdag, alltså tre dagar i rad. Kanske blir det för överbelastat? Jag är ju uppenbarligen ingen idrottsskadeexpert men jag hoppas det försvinner snart så jag får fortsätta jobba på löparformen!