Ok, en liten paus då.

Fyllde år för ett par veckor sen och fick, bland annat, Jillian Michaels 30 day shred, en träningsdvd som är uppdelad i 20 minuters-pass på 3 olika nivåer. Fick tipset härifrån och efter precis genomgånget pass kan jag säga att det är verkligen jobbigare än man kunde tro! För hur mycket kan man hinna med på 20 minuter liksom? Ganska mycket kan jag säga. Känner redan av ömheten i framsida lår och om ett par timmar ska jag cykla iväg till en kompis 8km bort med alldeles för många backar på vägen.. Men jag vill i alla fall ge dvd:n en tumme upp! Älskar ju Jillian sen Biggest loser men är glad att hon inte är lika elak på dvd:n :)



Nu visade ju inte denna videon någon kondition men alla pass är upplagda med 3 minuter styrka, 2 min kondition och 1 min magövningar som blandas i varandra. Har gjort andra pass från ex friskis och svettis på dvd men då har det vart indelat i först kondition och sen styrka och det tycker inte jag fungerar lika bra, roligare att mixa!

Och söndagslugnet..

Har ni sett att Biggest Loser UK har börjat nu?! Woo vad kul med en ny säsong! Jag missade förra (första?) avsnittet men jag kan inte tänka mig annat än att det är svinbra! Jag var iofs lite besviken på förra säsongen av BL USA, gillar bättre när deltagarna kommer två och två och är mor/döttrar, partners eller allt vad det nu kan vara. Bättre tv helt enkelt!

gu va dåligt det går att blogga nu för tien

Jag får skylla på att jag helt enkelt har alldeles för mycket att göra. Men från och med i morgon klockan fyra så är jag officiellt färdig med praktiken och har således bara uppsatsen kvar att jobba på! Ska bli extremt skönt att slippa gå upp klockan fem varje dag och vara helt slut på kvällarna. Det här med träning har verkligen tagit slut det sista, det är både motivations- och tidsbrist, men allra mest motivation tror jag. Vägt mig har jag ju inte heller gjort de senaste tre veckorna eftersom jag ju vet att jag inte går ner något nu och då känns det bara deprimerande. Men det går helt ok ändå, och känns helt ok framförallt. Det är ju bara mig själv som jag har påbörjat den här resan för och den kommer också att återupptas ordentligt när jag finner plats för det i livet! Hej och hå vad filosofiskt det blev då. Men om bara några dagar är det ju dags för vårruset och det ska bli riktigt kul! Varenda gång jag känner att det är jobbigt och att jag vill gå så ska jag tänka på biggest loser-avsnittet som gick igår, när de sprang en mara i värmen i LA. 5 timmar är en riktigt bra tid när man inte är tränad löpare, och överviktig dessutom, är mycket imponerad!

dag 47

Idag gick träningen bättre! Det var fortfarande inte särskilt roligt men jag får helt enkelt acceptera att det är en fas och att det inte betyder att jag ska sluta träna ett tag för att få tillbaka motivationen. För det är oftast så de misslyckade viktminskningsförsöken slutar, man ger upp. Kanske inte nödvändigtvis för att vågen inte visar resultat utan för att man är så otroligt trött och man har satt upp för höga mål och för höga gränser till vad man tillåter sig själv att t ex äta. Det är därför det är så skönt att jag denna gången faktiskt äter som vanligt, jag har bara dragit ner på godis, chips och andra onyttigheter. Men jag äter det fortfarande! Sitter i detta nu och tittar på biggest loser australien och Jillian och Bob har precis gett deltagarna en chokladtårta och några öl. En av tjejerna säger att hon aldrig mer kan äta choklad för då blir hon tjock igen medan Bob kontrar med att det är det tänkandet som får en att lägga på sig alla kilona igen, det här med att göra mat till tabu. Det bästa är om man kan hitta ett sätt att äta under kontrollerade former och inte falla tillbaka i gamla ovanor där ögat vill ha så så mycket mer än magen. Jag hoppas innerligt att jag kan fortsätta med den vägen jag har valt och att jag för en gång skull ska kunna slutföra detta.

dag 28

Jag har ju skrivit tidigare om hur mycket jag gillar biggest loser, men det som går på femman nu där de är i Australien, är inte mycket att ha tycker jag. För det första så är formatet helt fel, i stället för entimmeslånga avsnitt med invägning varannan dag så är de halvtimmeslånga och kommer alltså dras ut på sjukt många veckor. Och det är ju vägningarna som är det roliga! Det andra som också drar ner serien något oerhört är hur osympatiska deltagarna är. De röda och blåa lagen är på typ lågstadienivå där ingen kan glädjas åt någon annans resultat utan det är bara missunsamhet och girighet. Inte roligt att titta på. Hoppas verkligen att det amerikanska biggest loser kommer tillbaka snart igen! För det svenska var ju helt ärligt ganska tråkigt det med.

biggest loser

Jag har alltid älskat alla slags viktminskningsprogram, jag kan inte riktigt svara på varför förutom det att det är så fantastiskt att se andra människor lyckas och nå sina mål! Jag gillar särskilt det amerikanska biggest loser, det är så vansinnigt inspirerande att se dessa människor träna och bli så starka. Däremot kan jag tycka att det blir lite extremt i slutet och man förstår hur mycket de har pressat sig de där senaste månderna hemma innan finalen. Det krävs inget geni för att förstå att det inte är en hållbar hemsituation att träna 6 timmar om dagen utan att våga unna sig ett glas vin eller ett restaurangbesök med sina vänner. Bara för att man väljer ett hälsosammare liv så behöver inte det utesluta allt det där man hade tidigare, det gäller bara att omprioritera lite. Många av deltagarna säger ofta att de är en helt annan person nu än vad de var 50kg tyngre och att de aldrig vill bli den personen igen. Varför lägga så mycket energi på att hata sig själv tänker jag då? Jisses, man har kanske gjort en del felaktiga val och därav blivit överviktig på kuppen men det betyder inte att man är en hemsk person.

Nu blev det kanske lite mycket negativt men jag tycker att programidén och deltagarna och tränarna är grymma hur som helst. Och jag tycker det är så tråkigt att läsa både i tidningar och diverse bloggar om att många har valt att se på deltagarna som offer. De pekar bland annat på det att deltagarna tvingas att stå på vågen i bar överkropp/med bara sportbh, men vad är det för förnedrande med det? Är inte det i själva verket deras egna och samhällets idéer om att överviktiga inte ska visa sig utan kläder? Jag har då aldrig pekat och skrattat utan bara haft en enorm respekt för hur modiga de är. För vem hade tänkt samma sak om de personerna som stod där uppe var smala? Är det ovärdigt att vara tjock? Man ska inte glömma att det är ingen som har tvingat dessa personer att vara med, det är högst frivilligt, och säkerligen ganska svårt att ta en plats i programmet. Alla är med för att de vill förändra sitt liv och varför ska vi då motarbeta dem och prata om förnedringstv?